Från IT till hantverk – en resa från skärm till verklighet

Sedan 90-talet, när IT-branschen exploderade och våra hem fylldes med datorer, har mycket förändrats. Jag drogs med i den tekniska revolutionen, fascinerad av hur snabbt utvecklingen gick och hur ny teknik ständigt öppnade nya möjligheter. Men efter 2015 började jag känna att tekniken hade tagit över vardagen på ett sätt som inte längre kändes sunt.
I början var det spännande – innovationerna kom snabbt, och alla ville vara en del av den digitala framtiden. Men snart hade varje barn en skärm i händerna, och samhället kändes allt mer uppslukat av ständig uppkoppling. När jag summerade min egen skärmtid över de senaste tio åren insåg jag att jag spenderade i snitt 16 timmar om dagen framför en skärm. Jag frågade mig själv: Är det här verkligen hållbart?
Åtta timmar om dagen på jobbet framför datorn. Hemma väntade mejl, fakturor, försäkringar, bankärenden – allt sköttes via skärmar. På väg till och från jobbet stirrade jag ner i mobilen. Det var en chockerande insikt. Än mer frustrerande var att jag knappt kunde förklara för andra ingenjörer vad jag egentligen arbetade med – mitt yrke kretsade kring Business Intelligence-tjänster för banker och finansinstitutioner, men det kändes allt mer abstrakt.
2014 fick jag en chans att bryta det digitala mönstret när jag började bygga ett eget hus – från en tom tomt till en färdig byggnad. Det var en fantastisk, kreativ och tekniskt utmanande process där jag fick använda mina ingenjörskunskaper på ett konkret sätt. Jag planerade, anlitade hantverkare och deltog själv i byggandet. Att få husets alla system att fungera i perfekt samspel var en av de mest givande uppgifterna jag har haft.
Mitt mål var att skapa ett passivt hus som kunde fungera off-grid, självförsörjande med värme, vatten och energi utan att vara beroende av externa leveranser. Elektricitet blev en central fråga – elförsörjningen är hjärtat i ett modernt hem, från toaletten till internet. Jag ville att systemet skulle vara robust och fungera även vid strömavbrott.
Ett annat passionerat sidoprojekt blev bastun. Jag spenderade flera år på att studera hur man bygger en rysk tegelugn – en konstruktion som både värmer, lagar mat och bidrar till ventilationen i byggnaden.
Den här resan förändrade mitt perspektiv. Från att ha levt ett liv dominerat av digitala tjänster och skärmar, har jag nu funnit glädje i att arbeta med händerna, skapa fysiska lösningar och bygga något bestående.
Och resan fortsätter…